Stressakuten.nu

Kinesiologi - en väg till självkännedom & livsglädje

Stressakuten.nu

Diktsidan

Är du en av dom som vill dela med dig av dina drömmar eller fantasier, insikter, kärlek m.m så skicka in det till stressakuten så visas det här på hemsidan inom kort.
Skriv ett inlägg

Befrielsen

2016-01-14 19:04:31

När jag kan uthärda
det som plågat
Uthärda och förlåta:
se att det som skett var ont
Men likväl inte döma
- mig själv eller andra -
Vara stark i min svaghet:
inte lindra smärtan
genom att begränsa mig
-Då brister fördämningen
och känslans vatten
befruktar Livets skog och ängar
istället för att driva
ångestens turbiner

/Lars


Ljus i mörkret

2015-04-14 18:40:03

Månen skiner. kraftlöst vemod. tillfällig uppgivenhet. med betoning på tillfällig. icke desto mindre svårartad.
tungt att uthärda tingens tröghet. kroppen, som med åren blivit ett allt trögare ting att uthärda. glatt är hjärtats ljus att skönja, där det glimtar fram i töcknet. som ett löfte, ett hopp.

Lars


Livet i Närvaro

2015-04-14 18:38:55

Jag vill påminna dig om det du vet: att det finns en mening, och att den går att upptäcka. Och ditt liv är meningsfullt så länge du fortsätter att sikta mot de högsta ideal du kan omfatta, omsätta. Vara sann mot sig själv och andra. Ge sig själv och andra frihet. Som är samma sak som kärlek. Hur du går till väga är upp till dig själv att utforska och finna, en bedrift som gör varje vardaglig situation till en glädjerik skatt av spännande möjligheter. Hur genomtänkta är dina val? Kan du stå för konsekvenserna av dina livsval? Gör du det du vill i livet? Förverkligar du din fulla potential, eller har du en plan som leder dig i riktning mot att förverkliga den? Om inte: varför inte? Ditt liv är viktigt. Så låt det vara viktigt. Om du hinner. Om du vågar. Om du orkar. Om du vill?

Lars


Renande gråt

2015-04-14 18:37:13

Grät i mossan idag
mötte livet
hälsade solen
skogen
vattnet
livet
på rygg under dansande furor
fjärran motordön upphörde att plåga
flödet utom och inom mig
pånyttfött
möta världen ren
sköljd av tårar

Lars


Födas på nytt

2015-04-14 18:35:35

Kan du bli den som låter dig själv födas på nytt
Den som ger dig nytt liv
Bygger upp dig från grunden
Gör dig stark
Levande
Hel
Från Självet
Genom födelsens smärta
Som en kämpe på världens slagfält

Lars


Diktgen flyr

2014-03-10 18:05:16

Dikten flyr.

Dikten flyr från poeten,
gömmer sig under huset med spindelögon, och lämnar
poeten skrivkrampad.
Där nere, där katten flytt, och där musen blir uppäten,
med stor smärta. Spindlarna väver väv kring dikten,
som är en stor beundrare av Gudinnan.
Emily Dickinson, Sappho, Plath med ugnen,
Anna Tsetetjeva, där under jorden, i Argentina.
Där är de lyckliga. Dikten flyr från poeten,
poeten flyr från dikten och lämnar bläcket
och pennan och pappret på rummet och glasögonen,
fyllda av författarlust, på bordet. Böcker med solglas färger.
Böcker med fyllda marginaler. Böcker med boklinser.
Böcker och dikter, som flyr från sidorna, i vingad flykt.
Flyger runt i rummet likt ett ovilligt spöke.
Böcker med bokstaven O, med namnet O.
Dikten flyr…från den döende diktaren. Virginia Woolf
med skrivandet-självmordet, döden. Rösterna, timmarna.
Benbleka flickor som skriver för sig själva-med sot runt tummarna
och svarta kolfingrar. Och mänsklighetens Hamlet, vilket sexbent djur
skulle skriva som Shakespeare? Skriv, systrar och bröder och fånga orden
med stålfingrar. Och håll kvar orden och bokstvärna på pappret, innan de flyger iväg-trycksvärta, in i det vita tysta rummet


Barnet II

2013-12-05 23:26:09

Ja barnet, det kände sig argt och övergivet av vännen för länge länge sedan. Det stötte ifrån sig vännen för vännen hade utvecklat intressen utanför barnets sfär. Barnet lät vännen gå när vännen frågade om barnet ville det. Barnet ville inte vara ensam, accepterade en man som var dum och snäll och aldrig skulle överge. Mannen gjorde allt som barnet krävde men barnet blev aldrig nöjd för det bottenlösa hålet gick aldrig att fylla. Barnet försökte skapa sig en identitet som mor och trodde att hålet kunde fyllas med en familj, att det var det som fattades. Barnet kunde inte ge sina egna barn det som hon själv saknade. Fler barn skulle fylla hålet? Barnet kände sig olyckligt för att det inte kunde ge barnen vad de behövde.
Vännen återvände. Barnet kom ihåg vännen och flyttade till vännen. Kände att vännen var fri, osentimental, medlidsam och full av kärlek. Vännen skulle få barnet att växa, skulle tvinga barnet att växa. Trodde att det gamla bandet som fanns och samhörigheten skulle hålla för påfrestningarna som krävdes för barnets utveckling. Barnet föll åter in i sitt barnsliga beteende. Vännen går snart och barnet vaknar upp och inser att det måste skärpa sig.
/Jessica


Du

2013-11-21 23:26:59

Du är bäst på det du gillar acceptera alltid dig för du kan mer en du tror


Det känsliga hjärtat

2013-11-12 21:41:24

Det känsliga hjärtat är öppet och sårbart, öppet för att uppleva, men också känsligt och skört om det inte skyddas av en styrka, som kan tillåta det att förbli öppet och levande, mottagligt och givande. Saknas denna hjärtats styrka blir skyddet ofta ett yttre skal, en mur som hindrar omvärlden från att trasa sönder hjärtat, lämna det tömt på blod, krossat…

Mitt hjärta har varit starkt, modigt, gått sin egen väg i en värld av anfall men vägrat bygga in sig bakom murar. Det har stått stolt och i orädsla, utstått en del lidande och blivit sårat, men aldrig gett upp. Värst har varit Ensamheten, den kalla. Och tillfälligt har jag ibland ifört mig rustning men alltid vantrivts inom dess hårda pansar.

Till slut lade jag bort vapnen och rustningen för gott, mötte rädslan och smärtan och bejakade det levande inom mig. Men ännu fanns en hårdhet kvar. Ensamhetens hårdhet. En kort stund var även den borta, men när kärlek förvandlades till en sjuårskamp på liv och död, så drog ensamhetens vinter in igen, trots att livsglädjens sol ännu sken svagt över den snötunga horisonten…

När du och jag nu tänder varandras solar, och värms i deras sken, så behövs inte längre hårdheten. Rustningen smälter bort, förtärs av glädjens och kärlekens strömmande tårar. Mjukheten kan finnas och vara trygg, öppen. Endast så kan det hela, sköra hjärtat finnas och vara till i all sin glädje: i samvaro, samspel och samklang. Med ett annat, av samma öppna skörhet och styrka, som kan stärka, glädja och befria det redan glada, starka och fria!

Må detta ljus spridas. Må det nå alla som kan ta det till sig. Må det glädja alla som lider i onödan.

Jag vet inte hur, men ljuset har nått mig. Det har nått dig. Det kan nå fler. Och även om det kommer att visa sig att det INTE kan det, så kommer försöket ändå att ha varit värt det. Det finns inget alternativ. Det gör verkligen inte det.
//Lars


Meningen

2013-11-11 22:59:55

Om du frågat mig, för några år sedan, vad meningen med livet är, så hade jag sagt: att utvecklas. Att växa i förmåga och varande. Odla egenskaper. Förkovran.

Jag såg meningen i detta, och levde den: eftersträvade och utforskade utveckling, såg allt i utveckling och utveckling i allt. Aldrig tänkte jag att utvecklingen hade ett mål som var annat än mera utveckling. Ständig expansion, som Universum, som naturens ständiga evighetsmål. Så kom jag att definiera och identifiera utvecklingens beståndsdelar. Och främst av dessa var Kärleken, Visdomens dotter. Vars moder Utvecklingen är. Ur dessa föds Hon, och utgör meningens mål, utvecklingens resultat. Ur dualitetens, tvedräktens, rivalitetens och därmed rädslans mörker reser hon sig som gryningens enande, befriande sol. Sprider ljus och värme, ger liv, skänker och befrämjar växande, skönhet och glädje.

Att vara detta, i allt högre grad och allt mer långvarigt och ofta, är det som utgör varandet i, utövandet av, det som utvecklingen leder till. Kärlek. I alla dess former och yttringar. På alla plan och i allt.

Alltså, om du frågar mig idag, så svarar jag: Kärlek. Efter att ha börjat inse att även utvecklingen inryms i denna Kärlek, att utvecklingen är Kärlek eftersom den leder till, och därmed skapar, Kärlek, och kanske även uppstår ur Kärlek. Börjat inse. Börjat. Inse.
//Lars


Obs! Detta är en ny och bättre version avden tidigare insända dikten "Till min vän"

2013-10-10 15:50:16

Till min vän

En vacker och glädjefylld insikt
drabbade mig idag
när jag som vanligt sökte kraft och glädje
i min dagliga andaktsstund med naturens oförstörda, rena varande.

Det hör till saken att denna kontakt
detta utövande av ett slags naturnära meditation
alltid ger mig en stark känsla av glädje, tacksamhet och sinnesro.

En välbehövlig energiinjektion
En skarp kontrast mot världens elände
och de dagliga vedermödorna.

Denna glädje stiger i mig som livskraft
tar sig uttryck i kärlek
visdom
skönhet
skapande

Jag har sökt att dagligen återknyta kontakten med detta tillstånd
och, i det inre, med tankar på godhet och tacksamhet
om så bara genom en glimt av himlen och ett träd genom fönstret
eller förnimmelsen av regndroppar mot huden på en bullrig stadsgata

men allra helst med en öppen famn mot solen
genomströmmad av frisk luft, med fötterna i mossa och ris
i en orörd skogsglänta långt från stress och oro
och med obruten utsikt mot horisonten

Nu upptäcker jag att kontakten med dig väcker samma glädje:
att tänka på dig, att höra en hälsning från dig
inger mig samma känsla som kontakten med naturen
kanske för att du är lika okonstlat och obetingat levande
som jorden
skogen
himlen…

Det största beviset på kärlek som jag kan få
och ge

Tack

/Lars


Till min vän

2013-10-10 14:13:58

Nu till den vackra och glädjefyllda insikten
som drabbade mig idag
när jag som vanligt sökte kraft och glädje
i min dagliga andaktsstund med naturens oförstörda, rena varande.

Det hör till saken att denna kontakt
detta praktiserande av ett slags naturnära andlighet
alltid ger mig en stark känsla av glädje, tacksamhet och kärlek.
En välbehövlig energiinjektion
en skarp kontrast mot världens elände och de dagliga vedermödorna.

Denna glädje stiger i mig som livskraft
tar sig uttryck i glädje, visdom, skönhet, skapande

Jag har sökt att dagligen återknyta kontakten med detta tillstånd
och, i det inre, med tankar på godhet och tacksamhet
om så bara genom en glimt av himlen och ett träd genom fönstret
eller förnimmelsen av regndroppar mot huden på en bullrig stadsgata

men allra helst med en öppen famn mot solen
genomströmmad av frisk luft, med fötterna i mossa och ris
i en orörd skogsglänta långt från stress och oro
och med obruten utsikt mot horisonten

Nu upptäcker jag att kontakten med dig väcker samma glädje
att tänka på dig, att höra en hälsning från dig
ger mig samma känsla som kontakten med naturen
kanske för att du är lika okonstlat och obetingat levande som trädet, skogen, himlen…

Det största beviset på kärlek som jag kan få
och ge

Tack

/Lars


Vänskap & Kärlek

2013-08-10 16:33:44

Jag har aldrig riktigt varit rädd för någonting, men nu är jag rädd att förlora dig.
Du är den bästa vän man kan önska sig och nu känns det som om vi glider isär.
Jag har flyttat till andra sidan samhället och är mer med mitt band en vad jag är med dig.
Det brister så i mitt hjärta när man kännt dig så länge och tills sist bryts våran vänskap och vi syns aldrig mer.

Med kärleksfulla vänskaps hälsningar Melody.


isbjörnar

2013-05-05 01:50:45

Min livsvilja har stuckit iväg på semester, sitter i solen med en cigg i ena handen och en cuba libre i den andra, skrattandes åt mig, som går här i kylan med en sten i bröstet och en klump i magen.


rädd att förlora

2012-10-29 19:01:05

Jag har aldrig varit rädd för någonting
men nu är jag rädd att förlora dig…

Lana


Smärta

2012-07-24 01:45:49

Vad det gör ont,
när det brister.

När allting rinner ut.

Vad det gör ont,
när man inser att,
livet är slut.

Vad det gör ont,
när man ensam,
står.

Vad det gör ont,
var jag än går.

Vad det gör ont,
trots att jag försöker.

Vad det gör ont.


Listen

2012-05-16 13:58:08

Listening to your heart, finding out who you are
is not simple.

It takes time for the chatter to quiet down.

In the silence of "not doing" we begin to know what we feel.

If we listen and hear what is being offered
then anything in life can be our guide.
Listen.


Kärleken är.

2012-05-16 13:47:03

Kärleken kan inte delas och inte helas.
Kärleken är alltid hel och den helar. Helén Stenmark 2003


Tankens kraft

2012-05-11 02:28:10

Vist är det helt fantastiskt hur tankens kraft fungerar! Jag blir lika imponerad varje gång jag tänker på det! Det är ju så att ju mer vi ger ut sänder ut positiva kärleks fulla tankar till människor, ju mer tusen fall positiva och kärleksfull energi får vi tillbaka! Allt det fina kärleks fulla lekfulla livsglädje vi fylls med! Lösningen till livet, lösningen till alltet! Tankens kraft kan man inte ta på, man kan inte smaka på den, den luktar inte, Man kan bara känna energin när kroppen fullkomligt fylls med energin som den ger.

Så finns ju det tyvärr dom människorna som praktiserar deras tankar på helt fel sett. Genom att styra och ställa kontrollera manipulera dupera roffa åt sig i sin girighet . Gå över alla gränser kränka allas gränser. Jag tycker att det är så fantastiskt spännande att se alla dessa diktatorer som släpas ut som hundar och avrättas. Samt alla dessa politiker, chefer kommuner landsting mm som mer eller mindre kraschar på näsan. Större företag som kraschar försäkrings kassor som dagligen går över och kränker andras gränser.

Jag säger bara vilka otroliga konsekvenser dom drar på sig, Men det heter ju det som man bäddar så får man oftast ligga! Det man ger ut får man alltid till baks på ett eller ett annat sett. Tills den dagen då dom har helt kraschat först då öppnas dörren till deras sårbarhet, först då kan dom börja älska sig själva, när dom kan det först då kan man känna sårbarhet till någon annan med människa. Först då kan man börja sända kärleksfull energi och älska denna medmänniska. Mer medmänsklighet kärlek livsnjuteri åt alla! Micke


Kärleks är som ett frö!

2011-11-29 14:13:44

Kärleken är som ett frö. Vi planterar den, vattnar den, pratar med den, vårdar den och ser på den med spänning. Vi observerar varje framsteg som den gör. Allt efter som tiden går blir blomman större, vackrare och ståtligare och den tar mer tid på sig att utvecklas. Och då avtar vårt intresse.
Efter ett tag märker vi att blomman har tappat några blad och resten hänger på ett märkligt sätt.
Vad har hänt? Det var väll inte så länge sen vi vattnade den?
– Du vattnade den väll igår? Nää, det gjorde väll du?
Det är många blommor och krukväxter som tagit död på genom ointresse och dålig skötsel. Bara för att man börjar ta den vackra blomman för givet. Så nu har vi plast blommor istället.

Så har det också gjorts med kärleken i många förhållanden, där man bara visat upp ett falskt sken av kärlek utan verkligt liv.

Kärleken måste vårdas och det är något man måste lära sig.
Man måste få kunskap om hur man kan hålla kärleken vid liv.
Det krävs arbeta för detta. Ta ingenting för givet!

Kom också ihåg att otrohet inte börjar i sängen!

MvH //Dr. Love =)


Val

2011-09-22 12:08:58

Val

Jag placeras i situationer där jag kan göra val. Det val som min egen inre kompass pekar mot sammanfaller ofta inte med vad andra omkring mig betraktar som eftersträvansvärt. Ibland kan min egen utvecklingsväg gå stick i stäv med vad andra sanktionerar. Jag kan då välja att följa vad andra ser som önskvärt och gynnsamt, eller gå min egen väg, missförstådd och till synes misslyckad. Men endast jag själv kan avgöra om valet är mitt eget, om valet är önskvärt för mig, mitt eget beslut utifrån min egen vilja. Även om det skulle vara ett misstag, så är det mitt eget misstag. Om valet inte är mitt, utan utgår från vad andra ser som bäst, (även om de skulle råka ha rätt), så är det valet felaktigt om det inte är mitt eget, om det inte bygger på och är uttryck för min egen innersta övertygelse. Och kampen jag för består i att behålla min integritet, även när de mest ömma tår betrampas, då jag anklagas för egoism, ansvarslöshet etc, när sanningen i själva verket är den motsatta sett utifrån ett perspektiv som kritikerna saknar förmåga att omfatta.

Jag vandrar min väg ensam. Den är tung, svår och som om det inte vore nog ger den varken bekräftelse eller andra fördelar, i stort sett bara nackdelar och avsaknad av uppskattning. Men den är en glädjefylld väg, därför att den är min egen, därför att jag följer min egen högsta övertygelse. Liksom alpinisten på sin väg mot bergstoppen oförtrutet kämpar mot kyla, snö och andra livshotande utmaningar, strävar jag mot mål som är värda alla dessa motgångar. Inget annat är möjligt att med glädje välja. Inget annat val vore rätt.
Lars


Barnet

2010-11-23 02:14:44

När kommer du tillbaks, om du kommer tillbaks? Det är oviktigt nu. Jag måste vara stark och planera ett liv utan dig. Min tillvaro och lycka ska inte vara beroende av din närvaro. Måste vara självständig. Barnet vill ha kontroll. Barnet blir oroligt och argt och tycker vännen är opålitlig och självisk när den plötsligt försvinner från dess omedelbara tillgänglighet. Barnet är inte lyckligt, tar vännen för given och skyller på vännen för att det känner sig tomt. Barnet kan aldrig få tillräcklig trygghet och garantier. Om vännen ställer upp på barnets krav kommer barnet till slut förlora respekten för vännen, för innerst inne vet barnet att vännen gör fel som går med på barnets krav, för lösningen på problemet ligger inte i vännens handlingar. Lösningen ligger i att bota barnets rädsla för att bli övergiven. Att barnet ska växa upp och förstå att vännen aldrig lämnar barnet om barnet är tryggt och lyckligt i sig själv, att barnet växer upp och samarbetar med den vuxne som barnet bor i.

/Jessica


tro

2010-11-14 14:41:48

inget är så vackert som ett gråtande ansikte
inget gör så ont att se
när tårar av sälta och renhet
rinner längs en fårad kind
tårar ska finnas i en evighet

händer sträcker sig mot himlen
en vilja att tro
men finns det några marker
där vår lycka kan gro?


Teodicéproblemet

2010-10-28 01:53:55

”Hur kan jag leva med världens ondska?” Det var en fråga jag länge ställde mig, men utan att finna svaret. ”Hur ska jag kunna acceptera människors hårdhet, dömande och fientlighet?”
Hur ska jag kunna älska mina medmänniskor när de gör mig så illa? När de gör andra så illa, exploaterar och förstör? Hur ska jag kunna älska och förlåta dem? Är det ens RÄTT att älska dem, borde jag inte hellre hata dem, för att inte bli delaktig i deras ondska? De ”veta ju icke vad de göra”?

Frågan följde mig länge. Svaret infann sig först efter att jag redan glömt att frågan existerat:; genom att jag accepterade och försonades med ondskan, genom att jag mötte, förlät och omfamnade det mörka inom mig själv. Detta ledde till insikten att det går att leva med världens ondska, höja sig över den och se den i ett sammanhang där den blir begriplig och uthärdlig. Den försvinner inte, men det gör den inte heller om jag tillåter den att plåga mig.

/Lars


Tack, Livet!

2010-10-28 01:53:16

Tack, Livet!
Tack för insikt och förmåga
Tack för omständigheter, möjligheter och tillfällen
Tack för ständiga påminnelser
påminnelser om vad som egentligen räknas
och är viktigt

Tack för hälsa och handlingskraft
och när kraft och hälsa sviker:
tack för hoppet att härda ut.

Tack för nära och kära
och när de sviker eller försvinner:
tack för inre styrka att vila i.

tack för all visdom jag fått av många andra
tack för all omsorg och kärlek
som hjälpte mig att överleva och växa upp.

Tack för naturens skönhet
tack för sol och regn, och för Jordens gåvor.
Tack för näring och värme.

Tack, Livet, för svårigheter och prövningar
tack för motgångar och nederlag.
De gör mig starkare och klokare
och är därför till mitt bästa.

Jag är glad och tacksam för Livets ständiga givande, och vill därför själv skapa allt fler nya gåvor av insikt, glädje och kärlek att ge vidare till min omvärld!

*

Lars


Horisont

2010-09-26 03:27:23

Följ mig till havet

låt ditt öga
vila vid horisonten
där hav och himmel möts

jag vill låta dig ana
det ändlösa
röra vid det oåtkomliga

tala inte till mig

låt orden vila

slut dina armar
långsamt
omkring mig

i ordens frånvaro
samtalar
våraFölj mig till havet

låt ditt öga
vila vid horisonten
där hav och himmel möts

jag vill låta dig ana
det ändlösa
röra vid det oåtkomliga

tala inte till mig

låt orden vila

slut dina armar
långsamt
omkring mig

i ordens frånvaro
samtalar
våra själar

våra andetag samstäms

horisonten flyttar in i våra hjärtan

och vi landar i varann

själar

våra andetag samstäms

horisonten flyttar in i våra hjärtan

och vi landar i varann


Moderskärlek

2010-08-10 05:41:01

Vad ska man göra när hjärnan bultar och hjärtat väser. Får man ta luft någon annanstans eller måste man hushålla med sitt eget. Jag drar långa andetag men ingenting händer. Min händer famlar. Vem, vart?

Vill nå lena kullar och varma omfamningar. Imorgon kommer mina ögon att återigen vila på en okänd man. Ögon som kommer söka svar. Läppar som kommer smaka av stunden. Tankar som kommer formulera sig i några meningar medan andra lydigt kommer att hålla sig tillbaka. Kanske kommer han undra. Kanske kommer han fråga. Den känslan bottnar inte så djupt. Allt för van vid tvärtom.

Men mitt hjärta skriker: ”ta vad du kan få, nu är det nog”. Önskade ju om ett stundande barn. Barn mot min kind. Varm kropp mot min barm. Ett innerligt förhållande ingenting kan ta ifrån mig eftersom universum redan bestämt. Bestämt att jag skall fyllas med kärlek. Att det nu är min tid. Så kommer jag tänka där jag sitter med en ängel i min famn. Som jag har längtat, men nu är du här. Och tittar jag upp så kommer min blick kanske att landa på honom jag delar detta mirakel med. Kanske kommer det vara så. Jag är inte säker. Det enda jag kommer att vara säker på är att min moderskärlek har kommit tillbaka och att den en gång för alla bor i min mage. Och jag kommer minnas hur mamma försökte. Hur hårda vi var mot henne och hur det nästan tog död på henne. Hur hon alltid har kämpat. På sitt sätt. För olika ändamål. Men hon har alltid kämpat. Och mammas kind blir allt rynkigare i takt med cigaretter och sprit. Hennes blick går längre bort men är lika tunn som en klännings flor. Och jag kommer att tänka att jag alltid ville ta hennes hand och se tillbaka in i hennes ögon så att hon visste att jag fanns där. Att jag aldrig slutat älska henne även om det kanske ibland verkade så. Och hon skulle förstå, långt där inne. Och sakta skulle vi mötas och se och förstå varandra. Att vi båda kämpat. På vårat eget vis. För våra egna striders skull. För en smärta som alltid tycks bo kvar, hur många gånger jag än har flyttat. Och mamma skulle veta. För första gången skulle hon veta. Och jag skulle visa henne. För första gången skulle jag visa henne. Att vi nånstans kanske inte var så olika. Min mamma och jag. Att vi båda bär moderskärleken i våra magar och att banden aldrig går sönder hur mycket vi än försöker glömma. På så sätt kommer min mamma alltid att bo i min kropp. Och jag kommer alltid att älska henne. För hennes rynkiga kinders skull.

Det tredje barnet

2009-04-18 08:42:17

Dina blad vecklas ut
du står i full blomning
men du vissnar lika fort
ditt öde är ett målat kort
Finns sällan någon tid
att uppnå dina mål
finns sällan någon vilja
att brädda drömmens skål
Din ensamhet är annorlunda
känslan utav mindervärdighet
från din födsel till din död
ska den va din hemlighet
Den känslan är din grundton
i livets förberedelse
ditt liv är komplicerat
en ensamhetsupplevelse


Kärlek

2009-04-12 07:59:11

Det finaste jag vet är när två människor möts och kan dela alla sina känslor för varandra, att man kan gråta inför varandra. Finnas där i både i framgång och i mot gångar, låta tiden få stå stilla en stund, att våga bara mötas här och nu, våga känna våga mötas intimt känslor mäsigt, att se varandra i ögonen bara vara där i det fina i det djupa som finns där, det vackra det sårbara. Att få låta kärleken få fritt spelrum bara få växa mer och mer. Det finns ingen ände på kärleken den tar aldrig slut. Det är bara rädslor som kan hindra den att få växa den finns där i oss runt omkring i mellan oss den tar aldrig slut, Kärlek är inget man kan ta på, Kärlek är inget man kan styra det är som en växande energi en energi som aldrig tar slut. Det är bara vi människor som inte vill se den vågar se den för att den kan göra så himla ont, det är bara vi människor som försöker att begränsa kärleken, Men det fungerar aldrig för att kärleken är starkare en något ting annat. Kärleken är som en djup brunn som aldrig sinar, som en ocean som det inte finns någon enda på, kärleken är som universum det är ingen som vet när och var den tar slut, den är oändlig. Love Micke


Liten

2009-03-06 18:38:07

Ett litet hjärta står ensamt och gråter…
Sårat många gånger, men ändå det förlåter…
Sliter i det gör många, de bara tar och tar…
Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar…
Lurat av många, de leker med det lätt…
Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt…
Varför vara med i leken, när man inte reglerna kan?
Varför tro på den kärleken, som sägs vara sann?

Varför leka med andras hjärtan, när man har varsitt?
Varför är detta lilla ensamma hjärta just mitt?


KJ

2009-03-04 11:20:30

Om du är ensam, ska jag vara din skugga.
Om du vill gråta, ska jag vara din axel.
Om du vill ha en kram, ska jag vara din kudde.
Om du behöver bli glad, ska jag vara ditt leende.
Men varje gång du behöver en vän, ska jag bara vara jag.

Tala alltid om för mig att du älskar mig,
i ord, handling och gester.
Utgå inte ifrån att jag redan vet det.
Om jag verkar generad, fortsätt i alla fall.
Tala om för mig när du känner dig nere och missförstådd.
Jag blir starkare när jag vet att jag kan trösta,
men tala om, jag kan inte läsa dina tankar.
Visa andra att du uppskattar mig.
Om du öppet visar din kärlek, får det mig
att känna mig extra stolt och vacker.
Glöm inte bort det lilla tokiga,
du har inom dig.
Omtanke och kärlek i stora mått,
tillsammans med en gnutta galenskap,
gör att ett förhållande aldrig blir tråkigt!


Tiden

2009-01-16 15:49:52

Fördelen med historia är att
tiden gör händelser till historia.
Nackdelen med historia är att
händelserna skapar och formar människan.
Tillåts man inte bryta händelsemönster
återupprepas historien.
D a g e n b l i r p l ö t s l i g t h i s t o r i a !
Morgondagen är alltså det enda föränderliga
Vem skapar morgondagen?
- människan i dag som är formad av historia
pertetum mobile/status Q
Eva


Elden

2008-05-07 10:03:48

Kärlek är som eld! Ger man inte elden något bränsle så slocknar den. Elden är nyckeln full! Elden är mycket vacker att titta på. Elden är mycket svårsläckt när det brinner! Elden kan man bränna sig på! Elden kan flamma upp när som helst!

Elden kan dö ut när som helst! Elden kan göra en varm! Elden kan förstöra mycket! Elden bara finns där, man kan inte ta på den! Elden kan lysa upp tillvaron! Elden skall man ha stor respekt för!

Elden kan man vara rädd för så man låter sig själv aldrig tända den! Elden kan vara mäktig! Elden kan vara helt fantastisk

Mikael


Kärleken

2008-05-07 10:02:50

Kärleken finns överallt. Men vågar man inte ta in den så får man inte tillgång till den!

Mikael


Ljusets Drottning

2008-05-07 10:02:15

Hon står där vid vägskälet med för bryllat uttryck i sina ögon. Hon vet inte vilken väg hon ska ta. Den nötta innehållslösa väg som så många gånger förr eller den smala orädda stigen som hennes fötter aldrig nuddat vid. Hon måste välja innan mörkret faller. Helst vill jag kalla henne för Lucia. Ljusets drottning. Men problemet är att ljuset har slocknat. Det gjorde det redan när Lucia var liten.

Hon var då tvungen att stänga till sitt hjärta. Det gjorde för ont att känna på alla svikna löften. Alla smärtsamma känslor. Den ensamhetens övergivnas känslor Lucia känner är enorma ingen ser mig ingen rör mig. Alla vill mig illa. Det börjar rinna tårar ner för Lucias kind. Tårarna rinner ned mot Lucias hjärta. Tårarna börjar nu att kristallisera sig och bilda en nyckel en nyckel av dom mest vackra färgerna man nånsin kan tänka sig. Lucia står nu framför ett stort högt staket, staketet till livet kärleken sårbarheten. Sitt lilla jag som finns bakom staketet.

Lucia känner nu att hon har bara en väg att vandra och det är att öppna staketet med den nya nyckeln. Lucia tar nu mod till sig och öppnar grinden. Hon möter där en helt underbar liten tjej. Den lilla tjejen är väldigt rädd i början. Men Lucia ger henne all den tillit som hon behöver. Den lilla tjejen börjar nu visa alla sina otillfredställda behov. Jag vill nu ha en kram. Jag vill bli accepterad för den jag är. Jag vill bli sedd. Få närhet.

Jag vill få tillgång till alla mina känslor. Jag vill att du skyddar mig när jag är rädd. Jag vill gråta ut när jag är ledsen. Jag skall kunna bli arg när jag är arg och kunna leva ut det! Jag vill aldrig mer bli kränkt av vare sig dig eller någon annan. Lucia lovar sitt lilla jag detta. Men se! Plötsligt händer det! Det börjar nu sprida sig ett helt underbart ljus kring Lucia igen.

Ljuset som hon var tvungen att stänga av när hon var liten. Välkommen till sårbarheten och kärleken.
Välkommen ut.

Mikael


Problemlösning

2008-05-07 10:00:57

Är kärleken lösningen på alla problem? Jag bor inne i skogen jämte en sjö. Jag som så många andra som har en tomt har oftast ett gemensamt problem på sommaren. Vi kämpar och kämpar för att göra våra trädgårdar finare och finare.
Men så finns det ju något som heter rådjur och små ringlande mördarsniglar! Om vi börjar med rådjuren så har jag gått och svurit många gånger när jag precis har blivit färdig med trädgården och köpt blommor för flera hundra.
Så vaknar jag nästa morgon så är allt uppätet. År ut och år in. I år så tänkte jag larma hela trädgården! Efter dom hade ätit upp mina nyinköpta blommor. Jag skulle precis sätta upp larmannordningen. När jag tänkte för mig själv det här är ju sinnessjukt! Det var då något som sa inom mig vad är det jag har fått lära mig! Gå till kärnan med problemet.

Rådjuren alltså! Jag gick och frågade rådjuren vad som krävdes för att dom skulle sluta att terrorisera min trädgård. Jag fick som svar! Sluta att vara arg på oss. Accseptera vår sårbarhet.

Sänd ut kärlek. Som sagt jag gjorde det dom bad mig! Vad har hänt! Min trädgård är full med tulpaner och andra blommor som är rena julbordet för rådjuren. Inte en blomma är uppäten av rådjuren. På två månader hittills. Så har vi då problemet med mördarsniglarna. Det som inte rådjuren hann att äta upp tog ju då dom berömda sniglarna rubb och stubb.

Jag gick där kväll efter kväll och dödade dom ursäkta jävla sniglarna. Ju mer jag dödade dom ju fler blev dom. Det kunde sluta med uppåt hundra sniglar per kväll! Jag köpte olika giftmedel. Stoppade ner dom i en dunk med bensin. Jag fyllde dunk efter dunk med döda sniglar. En dag kände jag att jag hade fått nog. Jag hade ju lyckas så bra med rådjuren. Varför funkade det inte med att sända ut kärlek till dom där jävla mördarsniglarna?

Jag stog där varje dag och sände ut kärlek till mördarsniglarna. Inget hände. Men då kom åter rösten inom mig och sa vad är det du har fått lära dig! Gå till kärnan av problemet! Mördarsniglarna alltså. Jag gick ut till sniglarna och frågade vad som krävdes för att dom kulle sluta att äta upp min trädgård. Jag måste ge fyra löften. Ett dom vill aldrig kallas för mördarsniglar mer. Två jag måste lova dom att sluta döda dom.
Tre jag måste acceptera deras sårbarhet. Fyra jag skulle sända ut kärlek från mitt hjärta. Som sagt jag lovade dom det. Dagen efter jag gjorde det fann jag endast tre sniglar jag pratade med dom och sände kärlek.
Dag nummer två hittade jag en stackars snigel jag pratade med honom och sände kärlek. Det har nu gått några veckor jag har ännu inte hittat någon snigel. Är problemet löst?
Döm själva.

Mikael


Kära Lemmon

2008-05-07 09:58:35

Du skall veta att jag har känt mig enormt ensam i hela mitt liv.
När jag var liten så skulle jag finnas till hands för alla människor.
Jag skulle fixa och dona samt hjälpa och framför allt trösta och ta hand om alla jävla människor.

Men vem tröstade mig när jag var ledsen och vem hjälpte mig när jag behövde hjälp.
Ingen, absolut ingen.
Där stod jag hjälplös och övergiven.
Jag grät inombords.
Men det fick jag ju inte visa.
Jag skall ju ta hand om andra och jag måste ju vara vuxen nu.
Fast jag var ett ledset litet barn.

Jag hade ett sådant hat inom mig så det var inte klokt.
Åren bara gick och gick tills jag blev 19 år och träffade dig Lemmon.
Det glömmer jag aldrig.
Du tog bort alla mina känslor och all skam och bitterhet.
Du fanns till när jag var glad du tröstade mig när jag var ledsen.
Du gjorde mig stark.
När jag var glad gav du mig mod.
Du gav mig självförtroende när jag skulle ut och träffa tjejer.
Ja min vän du fyllde upp allt det jag saknade.
Jag var helt frälst i dig.
Jag älskade dig.
Jag tror till och med att min dåvarande flickvän var svartsjuk på dig.
Hon Hade ju bara mig.
Men jag var ju kär i dig lemmon.
Men det jag inte visste om dig var ju att ju mer kär jag blev i dig ju mera tog du ifrån mig.
Du började verkligen att visa din svarta baksida.
Ju mera jag blev beroende av dig ju mera åt du upp mig inombords.
Du var inte snäll längre.
Du krossade allt inom mig.
Ju mer jag blev besatt av dig ju mer krossade du mig.
Du fanns med mig på jobbet på fritiden och när jag sov och framförallt när jag frossat.
Du planerade hela mitt dygn dag ut och dag in.
Jag försökte bli av med dig.
Världen, livet flera gånger.
Men du höll mera krampaktigt fasst.
Du höll mig precis på gränsen mellan liv och död.
Plågade mig dag ut och dag in.
Varför?
Du som var så schysst från början, du svek mig på alla områden.
Jag har förstått nu att jag inte kan ha dig som vän längre.

Så nu min vän Lemmon så tar jag farväl av dig.
Jag står nu på mina staplade ben.
Lika tom och övergiven som jag gjorde innan jag träffade dig Lemmon.
Du skall veta att du sitter i mina tankar varje dag.
Ibland längtar jag efter dig.
Men oftast hatar jag dig.
Så nu din listiga falska jävel.

farväl Lemmon FADDER KING LEMMON GIN
Hälsningar blixten


Malins Hemlighet

2008-05-07 09:52:55

Ett barn som leker på en lekplats,
barnet springer efter en boll
Bollen är färgglad men inte barnet
Barnet heter Malin,
Malin går omkring med en stor hemlighet som hon inte kan dela med sig med någon
Malin går omkring med en förkrossande rädsla, skam en känsla av att vara annorlunda
En inre smärta som river fräter och som känns kladdig
En känsla att inte finnas till
Ingen ser mig
Ingen tycker om mig
Alla vill mig illa
Jag är arg ledsen och rädd
Men det får inte Malin visa
Inga känslor är tillåtna
Dom trycker Malin ner
Det gör för ont att känna dessa känslor

Malin försöker förbrilt att avleda den inre smärtan till de yttre
Genom att skada sig själv
Att ha en mamma som aldrig ser mig
Lyssnar på mig
Rör vid mig
Den ständigt glansiga och frånvarande blicken tom tom iskall
Som en ishavs vind en vinter natt
En pappa som bara vet vad arbete är
nästan aldrig närvarande och när han är hemma kommer den ohyggliga rädslan fruktan om dom kletiga händerna den stönande munnen
Smärtan den otroliga smärtan
Hans äckliga igenom trängande ögon
Gud jag försöker tänka på något annat klockan tickar!
Det kör en bil utanför!
Snälla låt mig få komma bort ifrån denna värld
Varför finns det ingen som kan se, höra vad som pågår
Låta mig få dela den här hemligheten
Jag vill skrika ut min smärta jag vill bli sedd älskad för den jag är!

Lilla Malin


En Punkt Av Stillhet

2008-05-07 09:47:52

Det finns, längst inne i mej en punkt av stillhet, som ingen kan förstöra. Kunde jag bara ta en flik av den i min hand och ge den åt någon, ge den åt honom som jag älskar.

Eva


Utopia

2008-05-07 09:47:30

Jag har börjat lyssna mer på låttexter och inte bara på sång, rytmer, melodier… Detta är en fantastisk text som jag vill dela med mig. Sången kan ni höra på www.youtube.com
Utopia Alanis Morisette
we’d gather around all in a room fasten our belts engage in dialogue
we’d all slow down rest without guilt not lie without fear disagree sans judgement
we would stay and respond and expand and include and allow and forgive and
enjoy and evolve and discern and inquire and accept and admit and divulge and
open and reach out and speak up

This is utopia this is my utopia
This is my ideal my end in sight
Utopia this is my utopia
This is my nirvana
My ultimate

we’d open our arms we’d all jump in we’d all coast down into safety nets
we would share and listen and support and welcome be propelled by passion not
invest in outcomes we would breathe and be charmed and amused by difference
be gentle and make room for every emotion

we’d provide forums we’d all speak out we’d all be heard we’d all feel seen

we’d rise post-obstacle more defined more grateful we would heal be humbled
and be unstoppable we’d hold close and let go and know when to do which we’d
release and disarm and stand up and feel safe

this is utopia this is my utopia
this is my ideal my end in sight
utopia this is my utopia
this is my nirvana
my ultimate

Hanna


Till Det Bättre

2008-05-07 09:44:32

Det jag sänder ut får jag tillbaka.
Det som möter mig i nuet har jag skapat i det förflutna. De val jag gör i nuet formar min framtid.
Och så länge dessa val har kärlek och växande som mål, och grundar sig i min djupaste övertygelse, så behöver jag inte tveka.
Visst kan man göra misstag. Men misstag kan ge värdefulla erfarenheter. Motgångar och svårigheter ger styrka, om man tar dem på rätt sätt.
På så vis skapas mitt liv ur mitt innersta: som jag tänker, så blir mina handlingar, och utifrån detta gestaltar sig omvärlden.
Världen kan jag inte ändra, men jag kan välja att övervinna mina begränsningar som skapats av rädsla, börja leva mera i kärlek och därigenom även påverka omvärlden till det bättre!

Lars


Själen

2008-05-07 09:43:29

som en fjärilslarv är människosjälen. Växer i det tysta. Kapslas in i vinternatten. Väcks i vårens gryning av solvarma kärleksstrålar. Befrias från sitt hårda, skyddande skal och vecklar ut sina skimrande vingar – vacklande, trevande. Och i sitt fulländade, befriade väsen sprider människosjälen, liksom fjärilen, glädje och skönhet genom sitt blotta varande!

Lars


Man Duger

2008-05-07 09:42:27

Jag duger som jag är. Du duger som du är. Vi är värda kärlek utan att behöva leva upp till krav eller förväntningar, egna eller andras. Om jag vill utvecklas och bli mer kärleksfull, så är det inte för att bli mer omtyckt, för att få ett behagligare liv (även om det troligen blir så, som en effekt av växandet!) eller någon annan fördel, utan för att det är kärlekens och själva Livets natur att ständigt växa, utvecklas, blomstra och frodas. Om min motivation är att få fördelar, att nå befrielse från lidande, då är det brist och krav som styr, inte kärlek. För “kärleken söker icke sitt”, som det heter. Ändå är det inte fel att vilja bli fri från lidandet, om det är för att ytterst kunna bli mer kärleksfull.

Lars


Väx!

2008-05-07 09:41:52

Vartill manar din inre röst?
Vartill manar ditt hjärta?
Väx!
Väx, frodas och blomma!
Väx, blomma och bär frukt – de sötaste frukter som ditt väsen kan frambringa!

Lars


Livet Är enkelt

2008-05-07 09:41:06

Så enkelt livet är: bara att ta emot det. Öppet möta varje situation, vara närvarande i nuet. Det kan minsta barn, och de gör det också!
Men så svårt för oss vuxna, som krånglat till det och skapat mentala barriärer som gör livet komplicerat och jobbigt. Vad var det som hände? Rädsla. Jag kröp in i ett tryggt gömsle, till skydd mot den hårda, farliga verkligheten, som gång på gång sårat mig. Jag blev själv hård och avstängd, vågade inte älska för att det gjorde så ont att bli sviken.
Som barn hade vi (i bästa fall) föräldrarnas villkorslösa trygghet att vila i, eller åtminstone hoppas på. Men var ska vi finna vår trygghet som vuxna? Många av oss söker den utom sig: i ägodelar, makt, status, nöjen, njutning, eller i en partner. Men om tryggheten och kärleken inte finns inom oss själva, i grunden, då blir det ofta ohållbart i längden. Och vägen till den kärleken är att våga släppa sina begränsningar, våga stå fri. Då kan det inre kärleksflödet väckas. Först när jag lämnar min rädslas mörka gömma kan jag ta emot solens värmande ljus.

- Jag välkomnar mitt öppna barnasinne, som lever livet till fullo, i kärlek, utan onödiga begränsningar!

Lars


Gåva

2008-05-07 09:40:11

När jag lever mitt liv i tacksamhet och kärlek blir varje andetag en gåva till världen

Lars


Tack, Livet!

2008-05-07 09:39:43

Tack för insikt och förmåga
Tack för omständigheter, möjligheter och tillfällen
Tack för ständiga påminnelser
påminnelser om vad som egentligen räknas och är viktigt.
Tack för hälsa och handlingskraft
och när kraft och hälsa sviker: tack för hoppet att härda ut.

Tack för nära och kära och när de sviker eller försvinner: tack för inre styrka att vila i.
Tack för all visdom jag fått av andra
tack för all omsorg och kärlek som hjälpt mig överleva och växa upp.
Tack för naturens skönhet
tack för sol och regn, och för Jordens gåvor.
Tack för näring och värme.
Tack, Livet, för svårigheter och prövningar tack för motgångar och bekymmer.

De gör mig starkare och klokare och är därför till mitt bästa.

Jag är glad och tacksam för Livets ständiga givande, och vill därför själv skapa allt fler nya gåvor av insikt, glädje och kärlek att ge vidare till min omvärld.

Tack, Livet!
Lars


Livssyn

2008-05-07 09:36:28

Livet är som ett spindelnät.
Perfekt sammanbundet, komplext och vackert.

Hanna


Dela med dig!

2008-05-07 09:35:44

Två ting blir större av att delas:
Kunskap och kärlek

Lars


Dalai Lama

2008-05-07 09:35:01

“Om du vill hjälpa andra: ge.
Om du vill hjälpa dig själv: ge.”

-Dalai Lama


Min Väg Tillbaka

2008-05-07 09:34:10

När jag var nitton år så mönstrade jag på mitt skepp.
Det var en otrolig befrielsekänsla.
Det var ett stort fint skepp med stora master och segel.
På skeppet fanns ochså en stor skattkista.
I den kunde jag låsa in mitt inre barn.
Det var en stor befrielse i början.
Att slippa ta hand om mitt inre sårade barn som behövde så mycket och alla jobbiga känslor.
Månaderna och åren gick.
Jag kom snart på att det var svårare och svårare att få upp låset på skattkistan.
Det fungerade bara när det blåste rejält,
näst intill storm.
Jag försökte lura skeppet och köra på lugnare vatten, men det fungerade bara i början.
Det slutade nästan alltid att jag hamnade i stormigt vatten i alla fall.
Allt för att få upp min skattkista och få kontakt med min själ och mitt inre barn.
Det började ta hårt på mitt stora skepp.
Den sista tiden var jag nästan jämt i stormigt väder och jag struntade nästan helt i allt underhåll.
Då såg mitt skepp inte alls så fint ut.
En dag så hände det som inte fick hända.
I fjol 18 maj så förliste mitt skepp i en hård storm.
Det fanns hundra man på fartyget,
men det fanns bara fyra stycken enmansflottar.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle få en av dem.
Jag grep tag i en flotte och slängde mig i.
Det var fruktansvärt att få se de andra nittiosex procenten försvinna ner i havets svarta hål med en otrolig maklöshet.
Jag tänkte att tar jag in en till så kantrar även denna båt och då kan jag ju inte hjälpa någon i fortsättningen.
Jag höll mig krampaktigt i flotten.
Det var fruktansvärt att ligga mitt på havet alldeles själv.
Den rädslan och dödsångesten var fruktansvärd.
Att möta den ensamheten som inte ens ett fullsatt Ullevi eller en nära relation skulle kunna bota.
Det tog flera månader att komma i land.
När jag väl kom i land så stod jag och tittade ut över havet.

Jag var helt slut och helt tom.
Jag hade bara en stor önskan och det var att få tillbaka min själ och mitt inre barn.
Men problemet var att den var inlåst i skattkistan och skattkistan fanns ju i skeppet som hade förlist.
Jag bestämde mig för att be om hjälp att bärga skeppet. Det var inte lätt för jag är uppfostrad att vara en överlevare och en överlevare ber aldrig om hjälp.
Men jag tog mod till mig och bad om hjälp.
Vi åkte ut och bärgade skeppet.
Hela skeppet såg för jävligt ut.
Det mesta var föstört.
Hela skeppet var fyllt med skit.
Det tog flera månader att komma åt kistan.
Till slut så kom jag in till kistan.
Jag satte in nyckeln.
Fantastiskt!
Den passade utan att det blåste storm.
Jag öppnade kistan och fann ett mycket rädd spädbarnsjag.
Det tog ganska lång tid att bygga upp tilliten.
Jag hade ju svikit honom så många gånger förut.
Till slut så började han att lita på mig.
Vi blev kompisar.
Det var jobbigt att sitta och lyssna på honom.
På alla sätt som jag hade skadat honom och alla andra människor som ochså hade kränkt honom samtidigt som vi renoverade vårt stora skepp som vi skulle bo i.
Veckorna gick och han blev plötsligt småbarnsjag och då ville han allra minst hjälpa till med renoveringen.

Han var ju fylld med otillfredsställda behov.
“Nu vill jag leka, nu vill jag ha en kram,nu vill jag ha glass, nu får du hålla om mig för att jag är rädd” osv.
Månaderna gick och mitt inre barn blev bara större och större.
Från småbarnsjag till förskolejag och från förskolejag till skolbarnsjag och från skolbarnsjag till tonårsjag.
Det var både spännande att höra och se mitt inre barns åldersnivåer men samtidigt otroligt smärtsamt.
När jag kom till tonårsjaget kändes det som om hela skeppet höll på att gå i tusen bitar.
Jag förstod att tilliten från mitt inre barn var stark att han ville få ut alla dessa känslor som han hade inom sig.
Eftersom jag var helt besluten på att jobba med kärnan istället för symptomen så var det bara att börja om.
Efter att vi hade klarat av de två första stegen i sorgeprocessen, chock och förnekande-köpslå, så var det bara att dyka ner i vreden och ilskan.
Det var många gånger jag tänkte att det här kommer aldrig skeppet att klara.

Jag frågade mig varför jag hade bärgat skeppet och öppnat kistan för att komma i kontakt med känslorna och leva ut dem.
Det var inget att leka med.
Vi skrek och slogs allt vad vi kunde.
Vi prövade väl på det mesta från att slå på kuddar, träd, porslin, berg och allt annat som man kunde avreagera sin ilska på eller med.
Mellan ronderna så tog vi det lite lugnare.
Mitt inre barn visade att det gick helt utmärkt att äta glass, tårta och mat helt utan vare sig gaffel, kniv eller sked.

Det var en helt otrolig känsla att glufsa i sig med bara händerna.
Mitt inre barn och jag gav oss ut i skogen för att känna, lukta och smaka på saker och ting för att inte tala om fruktavdelningen i matbutiken.
Det var en hel värld av saker att upptäcka.
Att gå till en lekpark och klättra i en klätterställning, att gunga och att leka i sandlådan.
Gud vad spännande och roligt vi hade. Efter ca sex månader hade vi fått ut vår vrede och ilska.
Vi orkade inte slåss mer.
Men det tog inte lång tid förrän steg fyra körde igång och det var sorgen.
Jag hade ingen aning att det fanns så mycket sorg i mitt lilla jag.
Ibland var han helt otröstlig och fick otroliga gråtattacker.
Vi skakade och grät och vi skakade och grät och de otroliga rädslorna strömmade ut.
Skamattackerna vill jag helst inte tänka på.
Det var helt för jävligt.

Ett tag orkade vi inte med någonting alls, varken äta, leka eller renovera skeppet.
Nu har vi hunnit renovera klart skeppet på insidan och vi har börjat trivas ganska bra, både mitt inre barn och jag.
Mitt inre barn är nu inte liten längre.
Han är i övre tonåren och vi kan hjälpas åt ganska bra nu.
Vi har nu bara utsidan på skeppet kvar.
Vi har nu ändrat massa dåliga vanor.
Bla går vi upp tidigare på morgnarna och kör igång och skrapar och målar, skrapar och målar för att bli klara till den efterlängtade dagen när vi kan sjösätta vårt skepp igen.
Med helt ny inredning, nya segel och en fräsch, ny utsida.
Men en sak är säker, när det stormar, då ligger vi i land.

Hälsningar från mitt lilla jag och Mikael


Tack, Mikael!

2008-05-07 09:23:37

När jag var liten grabb, för många år sedan, hade jag en vän. Han hette Mikael, men kallades oftast Micke. Mickes och min vänskap kom att vara genom hela vår barndom, och långt in i tonåren. Vi lekte tillsammans som barn gör: badade, fiskade, byggde en trädkoja… och mycket annat sådant, som man tyckte var skojigt och spännande på den tiden.

Redan tidigt var Micke annorlunda på ett lite ovanligt sätt – han ville alltid glädja andra och skapa god stämning! Hur då? Jo, till exempel: redan från det att han var i åttaårsåldern så arrangerade han ofta roliga evenemang tillsammans med oss andra barn i grannskapet. Ibland var det varietéföreställning, då Micke, jag, och våra andra kompisar uppträdde på en liten ”scen” med sång- och spexnummer inför publiken – våra föräldrar och grannar – som glatt betalade ett blygsamt inträde för att få sitta i trädgårdsstolar på gräsmattan och bevittna föreställningen. För de intjänade slantarna kunde vi barn sedan köpa glass eller gå på biomatiné.

Varje sommar organiserade Micke och jag, tillsammans med några av våra andra kamrater, en större fest, där traktens alla familjer var inbjudna. Detta blev en tradition från det att jag var sju år och Micke var tio, och varje år fram till och med våra övre tonår. Han och jag och några andra barn hjälptes åt att ordna med långbord, förtäring, underhållning och aktiviteter, och såg till att så många som möjligt blev inbjudna. Dessa årliga fester var ett försök att öka glädjen och sammanhållningen och få folk att umgås. Vi turades om i kamratkretsen att stå värd för evenemanget, men de senare åren var det alltid på den lilla, sluttande skogstomten hemma hos Micke som det traditionsenliga sommarkalaset ägde rum. Och från början till slut var det alltid han som var den mest oförtröttligt entusiastiske initiativtagaren.

Micke var som sagt en glad och livlig kamrat, vi gjorde allsköns upptåg och hade roligt tillsammans. Men det fanns en mörkare sida också: Föräldrarna var ofta osams och skildes så småningom. Mitt i detta växte Mikael upp, och fick väl inte alltid den kärlek och trygghet som han borde ha fått i sin hemmiljö. Men Micke höll ändå alltid humöret uppe, och att ställa till med festligheter och spela glad och svängig musik på stereon tillhörde hans allra största intressen. För mig var han som en äldre bror, en trygg och vänlig kompis som alltid fanns där för mig, som alltid hade tid med mig, och som alltid hade något kul på gång.

Mickes hem blev en naturlig samlingsplats, särskilt sedan hans föräldrar ganska tidigt i stort sett försvunnit ur bilden. Mamman bodde på annat håll, och pappan arbetade alltid. Vi var ett gäng tonåringar som hängde ihop där, lyssnade på musik, pratade och umgicks på det planlösa sätt som ungdomar gör. Ibland gjorde vi utflykter, paddlade kanot och tältade. Vi var ett glatt och vänligt gäng, som skapade trygghet och förtroende. Men något hände. Något kom in i våra liv, som förändrade allt: alkoholen.

Det var såklart egentligen andra, bakomliggande orsaker som var grunden, men det tog sig uttryck i att vi flydde verkligheten med hjälp av alkohol, så ofta som möjligt och så häftigt som möjligt. Detta skedde för Micke och mig på var sitt håll och i olikartade sammanhang. Gemensamt var emellertid att vi båda blev Kung Alkohols trogna och lydiga undersåtar.

Det märkligaste var att både Micke och jag var organiserade och aktiva nykterister under vår barndom och tidigaste ungdom. Vi var båda mycket väl pålästa om farorna med alkohol, och högst medvetna om alla goda skäl till varför man inte borde dricka. Men vår bekantskap med ruset blåste ut alla dessa kunskaper och betänkanden genom fönstret. Vid den här tiden hade Micke och jag så gott som helt förlorat kontakten med varandra. När jag tänker efter så har han och jag faktiskt aldrig druckit alkohol tillsammans.

Mikael och jag hamnade i olika bekantskapskretsar, och här hade kanske berättelsen varit slut, om inte något oväntat och omvälvande inträffat, för oss båda, fast för var och en för sig. Båda gjorde vi upp med berusningens förförelse. Detta skedde för var och en av oss på olika håll, på olika sätt och vid olika tidpunkter. Gemensamt för oss båda var att vi genom diverse omständigheter hamnade i ett läge där vi tvingades lyssna på vår inre röst. En djup livskris gav upphov till möjligheten att ompröva och rannsaka allt vi tagit för givet och hållit för sant. Att möta de inre demonerna, det mest skräckfyllda och svåra, och därmed befrias från det förflutnas begränsningar. Att befrias från de murar och skal som vi tror oss behöva för att överleva, men som egentligen bara begränsar. Den lättnad som uppstår, när man inser att försvaren inte behövdes, och man kan dansa fri och trygg i solskenet utanför murarna, befriad från den tunga rustningen! Att förlåtelse är bättre än hämnd och grämelse, och även om vägen till försoning är smärtsam, så är det än mer plågsamt att gå kvar i bitterhetens helvetesmörker. Dessa insikter har vi båda upplevt och förverkligat.

Jag förundras över hur Mikaels och mina egna vägar tagit sig så sinsemellan skilda uttryck och vändningar, men hur vi båda ändå intuitivt följt en given, vindlande väg mot ett likartat, glädjefyllt mål. Genom erkännandet av och konfronterandet med djupt återhållet lidande, och genom övervinnandet av rädslor och begränsningar har våra liv kommit att gestalta sig som så mycket bättre och ljusare, så mycket mer äkta och fyllda av insikt och mening än de någonsin skulle ha blivit om allt bara löpt på i smidiga, förutsägbara spår. Vi har båda upptäckt en större och vackrare verklighet, Mikael och jag, och gjort till vår livsuppgift att hjälpa andra till denna förståelse. Var och en på sitt håll, och på var sitt sätt. Vi har nu inte umgåtts på många år. Men djupt i mitt hjärta finns minnet alltid kvar, det outplånliga minnet av min gamle barndomsvän Mikael, och jag gläds åt hans unika och storartade livsväg. Mina tankar går till honom med beundran och respekt. Tack, Mikael, min äldste och en gång bäste vän, för att du är en så hedervärd kämpe, och ett sådant lysande föredöme!

Lars


RÖR MIG

2008-05-07 09:20:07

DU RÖR MIG INTE, DET BERÖR MIG.
DET RÖR MIG OM DU VIDRÖR MIG.
DET STÖR MIG NÄR DU STÖTER BORT MIG.
RÖR MIG.
BERÖR MIG.
FÖRFÖR MIG

C.Ozon


Välkommen Till Världen

2008-05-07 09:17:38

Välkommen till världen du barn.
Från ditt trasiga liv med utsträckta händer till oss som var där.
Välkommen till världen du barn som plågats av de nära.
Vi tar dig i famnen. låt oss dig bära.
Välkommen till världen du barn som utnyttjas,
din förtvivlan, skam och skuld skall beaktas.
Välkomna ni som saltar i såren, märkta av ärr och tårar.
Välkomna ni som slagits, för att ni känner Er nedslagna.
Välkomna ni som äter och svälter för att ni hatar er kropp.
Välkomna ni som dricker och tar droger för att försvinna…
Välkomna ni som alltid arbetar och flyr från familj och barn.
Välkomna från världen av skam, skuld och förnedring.
Välkomna acceptansen till din person, din läggning och kärlek till dig själv och din näste.
Välkomna det positiva i din dag, och din värld blir därefter.
Välkomna den nya världen, som om den alltid varit din.

C.Ozon


Vem Vet?

2008-05-07 09:15:13

Vem vet vad jag vet om jag inte talar?
Lyssnar du när jag talar, vem vet?

Vem vet vad jag känner om jag inte bryr mig?
eller blir jag bekräftad när jag vidrör, vem vet?

Vem vet att jag mår dåligt om jag ljuger?
eller bryr du dig om jag talar sanning, vem vet?

Vem vet vad jag inte vill tala om, om jag inte talar om det?
eller märker du om jag stänger in det, vem vet?

Vem vet att jag kan bli älskad om jag inte vissar det?
eller skall jag förutsätta att bli älskad, vem vet?

Vem vet att jag finns till, om jag inte ser mig själv?
eller finns det någon som ser mig som jag är, vem vet?
vem vet vad, vad vet jag, vad vet du, vem vet?

C.Ozon


Ett Barn

2008-05-07 09:13:00

Ett barn som kritiseras,
lär sig fördöma.

Ett barn som får stryk,
lär sig att slåss.

Ett barn som hånas,
lär sig blyghet.

Ett barn som växer upp med skam,
lär sig att känna skuld.

Ett barn som får uppmuntran,
lär sig förtroende.

Ett barn som möts med tolerans,
lär sig tålamod.

Ett barn som får beröm,
lär sig att uppskatta.

Ett barn som får uppleva rent spel,
lär sig rättvisa.

Ett barn som får uppleva trygghet,
lär sig tillro.

Ett barn som får gillande,
lär sig att tycka om sig själv.

Ett barn som blir accepterat och får vänskap,
lär sig att finna kärlek till världen


Rör vid mig

2008-05-07 09:10:26

Om jag är din bebis, rör vid mig.
Jag behöver din beröring på ett sätt du kanske inte kan tänka dig.
Tvätta, byt och ge mig inte bara mat
Utan vagga mig nära, kyss mitt ansikte och stryk över min kropp.
Din lugnande, vänliga beröring talar trygghet och kärlek.

Om jag är ditt barn, rör vid mig.
Även om jag gör motstånd, kanske till och med avvisar dig.
Fortsätt och försök finna sätt att möta mina behov
Din godnattkram hjälper mig drömma skönt.
Dagens beröring berättar för mig hur du verkligen känner dig.

Om jag är din tonåring, rör vid mig.
Tro inte att bara för att jag är nästan vuxen
Behöver jag inte veta att du fortfarande bryr dig.
Jag behöver dina kärleksfulla armar och din mjuka röst.
När vägen är svår. Då har barnet i mig fortfarande behov.

Om jag är din vän,rör vid mig.
Inget, utom en varm omfattning kan säga hur mycket du bryr dig.
En läkande beröring när jag är deprimerad försäkrar mig om att jag är älskad.
Och försäkrar mig om att jag inte är ensam.
Din kanske är den enda tröstande beröring jag får.

Om jag är din älskade, rör vid mig.
Du kanske tror din passion är tillräcklig.
Men bara dina armar kan hålla mig rädsla stången.
Jag behöver din mjuka lugnande beröring.
För att påminna mig om att jag är älskad för den jag är.

Om jag är ditt vuxna barn, rör vid mig.
Även om jag kanske bildat en egen familj.
Jag behöver fortfarande mammas och pappas famnar när det är svårt.
Som en förälder själv uppskattar jag dig ännu mer.

Om jag är din åldrande förälder, rör vid mig.
På det sättet jag blev berörd när jag var mycket ung.
Håll min hand, sitt nära mig, ge mig styrka.
Och värm min trötta kropp med din närhet.
Även om mitt skinn är skrynkligt, älskar det att bli smekt.

Var inte rädd. Bara rör vid mig.


Ljuset

2008-05-07 09:05:42

Vi människor är oftast inte rädda för mörkrött
Det är ljuset vi är mest rädda för.
Ljuset som står för kärleken sårbarheten , intimitet, närhet, andlighet, ja att våga släppa in någon i sitt hjärta.

Mikael


Varför?

2008-05-07 09:04:57

Varför är det så svårt att vara sann mot sig själv?
Varför ser jag inte klart?
Varför lurar jag mig själv om och om igen?
Vad vill jag egentligen göra med mitt liv? Hur vill jag att det ska se ut? Vem är det som styr skutan egentligen?
Varför är det så svårt att vara sann mot sig själv?

Carina


Tänk Om...

2008-05-07 09:03:51

Tänk om
tänk att bara få vara
utan obehag
utan oro
utan rädsla
utan misstankar
utan förtvivlan
tänk att få vara en dag utan ångest

(folk vet inte hur bra dom har det)
Micka


Ångest?

2008-05-07 09:02:29

vad är ångest?!
Är det när hela kroppen skakar av rädsla och svetten bara rinner är det när känslan av hopplöshet dyker på en och man blir rädd för att tappa kontrollen är det när hjärtat slår så hårt att man tror det ska lämna kroppen och stickningarna blir mer påtagliga på olika delar av kroppen
är det den konstiga tunnelsynen som ramar in allt i sin väg och stänger ute omvärlden eller när svimmningskänslorna bara dyker på en är det oron i bröstet som hela tiden gör sig påmind eller när andningen inte längre är nåt man kan ta för givet är det yrslen som får en att bli ostadig och benen viker sig under en eller när kroppslämmarna känns dubbelt så stora av en påtaglig svullnadskänsla och när man tror att ens sista stund är kommen…?

För mig är ångesten alltihop på samma gång…
… tror fan att man undra ibland om man håller på att bli galen..

Micka


Trygghet

2008-05-07 08:59:39

En källare var min trygghet i unga år.
Vore konstigt om det inte satte sina spår.
Idag är jag vuxen, men vad hjälper det att åren går då varje dag på kinden min det visar sig en tår.
Att slåss och kämpa för inre frid det går inte fort utan tar sin tid.
En fighter jag är och målet är nära, av detta jag vet att jag har mycket mig lära.

Den lilla som gråter som längtar efter kärlek och smek,
kommer aldrig mer att behöva känna svek.
Min uppgift är att vårda den lilla hon ska aldrig någonsin mer behöva trilla.

Jag lyfter henne upp och tar henne i min famn när vi kommit dithän vi har båten rott iland.

Zuzanne Johansson


Lär Dig Att Älska Dig Själv

2008-05-07 08:56:53

Den äkta kärleken startar då man vågar möta sin egen sårbarhet och kärleken till sig skälv!

Mikael


Våga Eller Inte Våga

2008-05-07 08:55:57

Vågar du vara sårbar?
Vågar du ta till dig kärleken?
Vågar du ge från ditt hjärta?
Vågar du leva här och nu?

Mikael


Ljus & Kärlek

2008-05-07 08:54:47

Ljuset och kärleken finns i varje människa men ibland så är man för rädd för att kunna se det!

Mikael


Två riken

2008-05-07 08:53:56

Det finns ett helvete att vara ensam, Det finns ett himmelrike att kunna vara det.

Tony Falcenclou


Om vi aldrig...

2008-05-07 08:53:02

Hur skall vi kunna uppskatta värme, Om vi aldrig har frusit?
Hur skulle vi kunna veta vad ljuset är, Om vi aldrig har vistats i mörker?
Hur skulle vi kunna uppskatta glädje, Om vi aldrig varit sorgsna?
Hur skulle vi kunna veta vad kärlek är, Om vi aldrig har hatat?
Hur skulle vi kunna uppskatta rikedom, Om vi aldrig varit fattiga?
Hur skulle vi kunna uppskatta livet, Om vi aldrig mött döden?

Tony Falcenclou


Livet Efter

2008-05-07 08:51:35

Religion är till för dem som är rädda för att komma till helvetet, Andlighet är till för dem som redan varit där.

Tony Falcenclou


Ljus

2008-05-07 08:50:51

Ditt inre ljus är det samma som din egen personliga vägledare, din själs essens, Guds egen ande och energi, din inre röst, kärnan av dig själv eller vad helst du själv väljer att kalla det för.
Det ljuset är du i alla tänkbara aspekter och något som hjälper dig att leva i din fulla potential när det får lysa klart och starkt. Det kan också vara att leva i full medvetenhet, välja medvetet i alla val så att det du väljer alltid blir det rätta för dig just då.

Att lyssna inåt och följa känslan, följa den inre rösten gör att du tillåter dig att finnas, växa och leva i din egen sanning. Att följa sitt inre ljus, sin medvetenhet, sin sanning är att följa sin själs väg… och då har du hittat hem! Att hitta hem är att veta vem man är och vart man är på väg.
Då lyser man ännu starkare, ut från sig själv, ut i världen. Du är ljuset, du är i ljuset och ljuset är i dig!

Eva Norlén


De längtans full alkoholist barnens jul...

2008-05-07 08:49:18

Snön flagnar ner i den tysta morgontimman.
Min bror och jag ligger kvar i våra varma sängar.
Lyssnar till mormors matkok i köket och känner doften av hennes tända ljus.
Det är julmorgon och allt är stilla och fridfullt.

Plötsligt ser vi ett välkänt ljussken genom fönstret.
Det är morfar som tänder ljuslyktorna han gjort.
För att tomten skall veta att ni kommit, berättade han en gång, när vi var riktigt små.
Nu hörs mormors steg i trappan, frukosten är serverad.
Risgrynsgröt med kanel och socker och annat gott.
Vi äter med andakt, min bror och jag, i mormors kök.
Stearinlukten från ljuset på vårt bord luktar frid.

Dagen går i lugnets tecken och vi väntar och väntar…
Kommer aldrig mor och far?
Kommer aldrig tomten snart?
Och plötsligt hör vi mors röst, uppriven, arg, ledsen. Strax därpå kommer far tyst, ragglande, i en annan värld. Istället lämnar oss “frid, lycka, ro” och ger mig och min bror tårar.

Vi håller oss undan, jag och min bror, väntan på tomten är lång.
Sakta sänker sig kvällsmörkret och det börjar snöa Morfar tänder ljuslyktorna igen och ropar;
“Kom barn!”
Vi rusar ner till mormor som pekar ut i skogsgläntan.
Ja, se där hörs bjällerklang från tomtens ren.

Vi jublar av lycka, äntligen är tomten snart här.
När han i trav sakta svänger in på gårdstunet kramar mor oss, min bror och mej.Å vad vi känner oss trygga i hennes famn.

Tomten ger min bror en kälke och jag får skridskor. Vi får lite andra paket också…
Sen till grannens barn tomten skyndar. Vi hör bjällrorna dö bort i mörkret.

Nu är kvällen sen. Mormor och mor säger godnatt. Min bror och jag lägger oss med morfars hjälp. Allt är frid och fröjd och vi ber aftonbön;
“Tack gode Gud för julmat och klappar.
Tack för att mormor och morfar är snäll. Tack för att far somnade när han kom – direkt, kanske är han nykter nästa år”.

Carina Sehlgård


Kristalldans

2008-05-07 08:43:25

Skåda hur Mystikerns Hand rör Sig i Dans,
känn De Djupa Trumslag Någonstans i Fjärran,
Bjällror klingar kring Nattens Eldar,Vinden för med Sig Ljudet,
tills En Stigande Sol skiljer Det åt,

Vi färdas under Midnattsblå Slöja genom Natten,
Vår Kraft är samlad,

Skåda hur Stjärnans Fall möter Hans Ögon,
känn Skapelsens Skimmer mellan Himmel och Jord,
Kristall är Nyckeln till En Dans genom Natten,
Mystiken för med Sig Härligheten,
tills Månen drar över Skyn,

Vi färdas under Midnattsblå Slöja genom Natten,
Vår Kraft är samlad,

Skåda hur Han dansar med Sin Gud,
känn Kärlekens Källa ge Sig till Känna,
Ett Mysterium ligger bakom Rörelsen,
Profeterna för med Sig Dess Visdom,
tills Kärlekens Flamma besegrar Dem Alla,

Vi färdas under Midnattsblå Slöja genom Natten,
Vår Kraft är samlad.

Henrik


Efter fallet reser man sig

2008-05-07 08:40:20

Det stora är inte att aldrig misslyckas utan att man reser sig varje gång man faller.

Mikael


Livs Synpunkter

2008-05-07 08:37:49

Lars
Synpunkter: All mänsklig sorg och saknad är sorg och saknad över den förlorade, inre livsglädjen Och all mänsklig längtan är längtan efter att återfinna den


Var Dig Själv

2008-05-07 08:37:04

Varför tvekar du? Ta chansen! Våga något ! Bry dig nu inte om vad andra tycker, lyssna inte till allas åsikter. Gör det du tycker är svårast på jorden. Gör det du verkligen vill. Se sanningen i vitögat. Se du har lyckats.

Mikael


Rädsla

2008-05-07 08:34:52

Jag har accepterat rädsla som en del av livet, särskilt rädslan för förändring … jag har gått vidare trots bultandet i hjärtat som säger: Vänd tillbaka.

Mikael


Sökarens Nattvandring

2008-04-30 04:09:22

Där var En Skymning djupt i Det Blå,
som föll till Månens Ansikte,
lysande och betraktande mellan Vårtidens Löv,
Där Han vandrade,

Där var En Strand djupt i Lyktornas Sken,
som föll till Mannens Steg,
mellan Vatten i Vågor och Gräs i Svaj,
Där Han vandrade,

Där var En Helig Plats djupt i Mannens Ögon,
som föll till Blommor, Vass och Stenar,
Vita och Rosa i En Doft av Stillhet,
Där Han vandrade,

Där var Ett Ensamt Äppelträd djupt i Vårtidens Ungdom,
som föll till Mannens Sikte,
mellan Buskar av Rosor och Nypon så vackra,
Där Han vandrade,

Och Där var Slutet genom Mannens Natt,
som föll till Hans Slutna Ögon,
i Fridfull Sömn i Sitt Sällskap med Trädet efter Vägen,
Där Han vandrade.

Henrik


Negativa tankar

2008-04-30 04:08:31

Du kan komma förbi alla negativa tankar när du inser, att den enda makt de har över dig är din tro på dem. När du inser detta om dig själv är du fri.

Mikael


Styrka

2008-04-30 04:07:39

Du får styrka, mod och självförtroende varje gång du verkligen stannar upp och vågar möta rädslan, du kan säga till dig själv: “jag överlevde det här förfärliga”. Jag kan klara det som kommer härnäst

Mikael


Inifrån

2008-04-30 04:07:07

Jag letade alltid utanför mig själv efter styrka och självförtroende men sådant kommer inifrån. Det finns där hela tiden.

Mikael


Inifrån

2008-04-30 04:07:07

Jag letade alltid utanför mig själv efter styrka och självförtroende men sådant kommer inifrån. Det finns där hela tiden.

Mikael


Gränslöst

2008-04-30 04:06:33

GRÄNSLÖST

Möta dig,utan att begränsa dej.
Värdesätta dej, utan att betygsätta dej. Ta dej på allvar, utan att binda upp dej. Komma till dej, utan att tränga mej på dej. Bjuda in dej, utan att ställa krav på dej. Ge dej något, utan förväntan på något i gengäld.

Ta farväl av dej, utan att ha gått miste om det väsentliga. Anförtro dej mina känslor, utan att göra dej ansvarig för dem. Informera dej, utan att undervisa dej. Hjälpa dej, utan att kränka dej.

Bry mej om dej, utan att vilja ändra pä dej. Glädja mej åt dej, precis som du är.

Eva


Flykt

2008-04-30 04:06:00

Många år av mitt liv tillbringade jag på flykt. Så fort motgångar uppstod tog jag den lätta vägen: flykt. Familj, kärlek, vänner, utbildning, arbete, bostadsort… allt lämnade jag, levde rotlös som en ständigt irrande fredlös. Till slut hade jag flytt undan allt, och blivit totalt isolerad. Så en dag insåg jag vad det var jag hela tiden flytt från: mig själv. Och istället för att fly, valde jag att stanna upp och se detta själv, känna dess känslor, komma ihåg dess plågsamma minnen. Och genom att göra det, genom att inte längre fly utan MÖTA det jobbiga, så blev jag så småningom fri från det som plågat mig! Det var en lång, svår process, som krävde mycket mod och kraft att gå igenom. Men att gå igenom den smärtan och det mörkret, det uppenbarade ett ljus, en livsglädje, som jag inte trott var möjlig. Det fick mig att kunna glädjas åt livet sådant det var, att stå fri och öppen för människor och händelser, och att kunna ge kärlek i stället för att kräva och sakna.
Jag tror att detta är möjligt för alla. Jag tror att Mikael har vandrat denna väg, och att han kan ge vägledning åt den som själv vill sluta fly, och i stället söka sitt förlorade, inre, glada, strålande och kärleksfulla själv. Lycklig resa önskar jag er, medresenärer på Livets Väg!


Sorg

2008-04-30 04:05:41

All min sorg och saknad
är sorg och saknad
över förlorad inre livsglädje.
Och all min strävan
är strävan
att återfinna den.

Först då
kan jag också verkligen ge glädje
sprida verkligt ljus
växa och låta andra växa.

Och vägen dit
går genom ärlighet -
sårbarhet – öppenhet
ödmjukhet – eftertanke.
Att låta känslorna finnas
känna smärtan utan rädsla
och ta emot glädjen! Lars


Längtan

2008-04-30 04:05:19

Längtan, ja! längtan efter va då? Längtan efter kärlek! Närhet beröring, någon som viskar i mitt öra jag älskar dig, Djupt djupt där inne finns kärleken bakom alla skydd och försvar, djupt där inne i själens bordning. Den vill ut! Den vill verkligen ut! För bi alla rädslor alla försvar rakt in i sårbarheten. Men ack var ont det gör! måste jag? Ja du måste! Det är din tid nu! Kom ut börja leva, andas ta för dig, det är ingen som kommer att göra dig illa! Lovar du det? Ja det gör jag! okey nu gör jag det! Nu hoppar jag! Jag vet att jag möts med kärlek! Ja du har rätt. Tack. Mikael


Hej

2008-04-30 04:04:37

Idag gick jag ut och satte mig på marken i en glänta. Det var mulet och grått, lite kyligt, men ändå en vacker höstdag. Löven lyste gula, gräset är fortfarande grönt. Den grå himlen var vacker på sitt sätt, och någonstans bakom dem finns ju alltid solen! Efter en stund började regnet falla. Jag satt kvar, och tyckte att några regndroppar var inte så stort bekymmer. Regnet fortsatte, och jag började fundera på om jag skulle söka skydd. Men jag valde att sitta kvar. Och efter några minuter bröt solen fram! Dess strålar torkade snabbt upp regnet, och gav skön värme. Jag fylldes av glädje och tacksamhet gentemot Livet, som så vänligt ger oss vad vi behöver för vår överlevnad. Lars



File0193
2019

Klicka för förstoring.

2028

Klicka för förstoring.

© 2008 Stressakuten.nu | Statistik 1 | Statistik 2 (Ny)

| Developed by Wepic Visions